Jag är inget emo. Jag är ett nemo.

Igår tog det slut... Fan jag är så jävla besviken... men ändå inte... lättad kanske... Ramlar du så ska du snabbt upp igen och kämpa vidare, eller? det känns som att jag har gjort mitt försök nu. Jag vill inte, men varför inte? Fuck it! eller? Känner mej liiite kluven. Men det är på något sätt inte så att det påverkar mej... Det gick asbra att rida idag. Men det känns ändå skumt på något sätt... Som om jag bara ser på mitt liv genom en glasruta. Så jävla skumt. Så mycket ångest. Men det är på andra sidan av glaset. Jag hör bara en del av skiten där ifrån. Skönt men änd inte.Jag vet fan inte vad jag säger längre. Mot sängen, ska jobba i stallet imorgon. Godnatt. Sov sött. och dröm söta grönsaksdrömmar ;) var bara tvungen