Poesi, du läste mina tankar!
Vikarien i matte och fysik. Det var hans sissta dag som vikarie idag. Han ska bli trädgårdsmästare och se en trädgård växa nu, fin tanke va? :) I alla fall. Han gav mej en bok. Samlade dikter av Edith Södergran. I den fanns det en liten lapp "Det kommer att bli bättre. Tills dess är tålamod och poesi ovärdeliga följeslagare". Vad kan vara mer sant? TACK!
Jag tycker väldigt mycket om poesi förresten, jag har alltid gjort det :) både att läsa och att skriva. Tyvärr har jag inte läst så mycket. Nu ska det ändras i alla fall!
Vad hände mer idag? Jo vi var och kollade på två lägenheter till. Den första vi kollade på sprätte nämligen upp till nästan två miljoner mer än vad vi trodde och har råd med.
En av de lägenheter vi kollade på idag känndes factiskt väldigt, väldigt bra! På det sättet att man blundar och funderar på vilka tapeter som skulle vara finast. Där vill jag bo. Det var BÄTTRE än den första vi kollade på och den kommer inte att gå upp lika mycket i pris.
Vi ångestmänniskor
Idag var den värsta dagen på länge. Jag hade så jävla mkt ångest. Efter tre lektioner hade jag bestämt mej för att gå hem. Jag ville bara skära mej. Det hade jag nog gjort också, om det inte hade varit för läraren (eller ja, långtidsvikarien) i matte och fysik. Jag var sisst ut ur klassrummet och eftersom att jag ändå hade tänkt säga det någon gång så sa jag att jag inte skulle hinna göra inlämningsupgiften som vi håller på med just nu. Till slut stod vi och pratade om ångest.
Jag tycker inte om att prata, det brukar bara bli värre men det han gjorde var att prata med mej som om jag hade en hjärna. Vuxna brukar annars prata med mej som om de vet allt och jag inte vet någonting...
Underbara ångestmäniskor. Ni förstår mej verkligen!
Det var andra gången jag pratade med någon och det visade sig att den har haft det lika jobbigt. Men det blir lixom så. Dom jag litar på, det är dom som förstår och det kan man se och höra på dem. Ingen slump!
Jag gick hem ändå. Ångesten försvan ju inte men jag fick lixom tillbaka lusten att kämpa emot. Han tyckte också att jag skulle försöka hitta någon BRA psykolog eller terapeft eller vad det nu heter. Han sa att han själv vet att det finns väldigt många dåliga men att det lönar sig att leta. Tror jag ska följa hans råd, jag behöver faktiskt hjälp.
Även om det lät så, så skar jag mej faktiskt inte i förrgår heller och imorgon så har jag inte gjort det på tre månader!
Orkar inte logga in på datorn så jag skriver från mobilen i stället
Jag är fett trött nu så jag ska snart sova... Kom hem från stallet för ett tag sedan <3 just nu rider jag bara en gång i veckan men det ska snart ändras! Jag har precis bytt tillbaka till mitt gamla stall, förra terminen var jag medryttare på en söt liten ponny som heter Flinga, hon och jag... Jag vet inte, hon är ganska svår och inte riktigt min typ av ponny lixom... Och så längtade jag tillbaka till stallkompisarna :) nu är jag i alla fall tillbaka igen och rider en ponny som är ny på stallet. Han heter Musse (Moon quise, har säkert stavat fel också), är D-ponny och har gått L:A i både hoppning och dressyr och så hade han vunnit någon rätt stor galopptävling också. Ganska cool ponny alltså och söt!Men han är 21 år och har inte blivit riden på typ ett halvår ;)
Idag hade vi iaf en annan ridlärare än vi brukar, hon var bra :) vi tränade på förvänd galopp :p lite överkurs... Musse är ju väldigt fin i grunden eller vad man ska säga, det är bara jag som är lite trög :/ vi lyckades i alla fall göra minst ben riktigt snygg förvänd galopp, eller ja, jag var fett nöjd med den :D
Det som gick mindre bra var väl att han bara rusade i början, han kan bli stressad och bara springa iväg ibland...
Haha, oj jag skulle ju sova :) godnatt.
Och även om det lät så på inlägget igår så nej jag skar mej inte! Jag hade bara ett jävla ångestanfall D:
För jag blir så poetisk när jag har ångest...
Även om skada får smärtan att försvinna.
Även om lättnad är att se blodet rinna.
Även om allting har vänts ut och in.
Så är ändå lyckan så långt ifrån min.
Nu har jag varit duktig :)
Hemkunskapsuppsatsen färdig! Nu kan jag sova gott
Det blir svårare och svårare att låta bli.
Det skulle vara så jävla lätt. Bara ta mitt gamla rakblad fårn sin plats högst upp i bokhyllan. Bara låta ångesten få som den vill. Men inte idag. Så har jag tänkt varje dag i snart tre månader men snart går det inte längre. Jag skjuter upp det hela tiden. Hur länge årkar jag? Inte idag, jag ska klara minst en dag till. Det sa jag igår också. Hu länge håller det?
Jag har ju sagt till alla som vet att jag har slutat. Jag klarar inte av att någon blir besviken på mej.
Såklart får jag inte tänka så, såklart ska jag vara posetiv men jag VET att det inte tar slut här. *suck*
(det känns fel att avsluta med tjoflöjt...)
Livet som halv-vegetarian är hårt ibland...
Rotsaker, rötter, ärter och majs till lunch.
FAN!
Upptäckte nyss att jag i stället för att skriva en uppsats om frukt och grönsaker så har jag suttit och stirrat på skärmen i två timmar. Lyckat.
Life is like a box of chocolates. You never know what you're gonna get
Idag ska vi titta på en lägenhet. Inte vilken som helst för just den här tycker jag verkligen om. Dess utom ligger den bara några hundra meter från där vi bor nu. :) Guuud vad skönt det skulle vara om vi fick den! Hoppas, hoppas verkligen att det inte är aldeles för många intresserade.
Idag kom farmor hit också. Det händer inte så ofta för hon bor i Dalarna.
En trevlig dag alltså. Utom högen med läxor som jag ska försöka göra lite minre. Jag klarar bara inte av att göra saker halvbra. Allt ska vara så bra som möjligt annars finns det ju ingen mening med det...
Såg den här bilden som någon hade lagt upp på facebook:
Jag fattar inte varför det är så fel att vara smal! Det är klart att jag inte tycker att det är bra med folk som svälter sig själva och tränar mer än vad de orkar men jag håller fan med det här:
SUPERGLAD, JÄTTETRÖTT!
Rubriken säger allt :) godnatt!
Krax!
Har precis kommit hem. Nu ska jag först tvätta håret, sedan baka en paj och EFTER DET ska jag hem till min kära vän på midag och filmkväll :) det kommer tre andra också tror jag, jag känner inte dem... eller jag kan ha träffat en av dem en gång...
I alla fall. Hon som jag ska hem till. Hon har hjälpt mej väldigt mycket <3 veckan före jul (det var första gången jag försökte sluta skära mej) bodde hon först hos mej-det var verkligen jätteskönt att få prata av mej och höra att någon brydde sig-och dagarna före jul bodde jag hos henne. Hela hennes familj är jätteroliga och snälla! Hon själv har smeknamnet duracellkanin för att hon har så mycket energi. Det är verkligen så, ordet hon använder mäst är nog "super" haha <3 har inte träffat henne på ett tag, det ska bli jättekul!!!
Fredagen den 23 mars
Jag brukar inte hålla koll på datum men idag är det klart att jag gör det <3 min hund fyller ett år!! :D Grattis!
Jag brukar vara väldigt, väldigt morgontrött och kan sova mång, många timmar utan att vakna men idag vaknade jag 5:50 och studsade upp genast och då gick jag ändå och la mej runt kl.23 igårkväll. Hoppas att jag blir morgonpigg av mej!
Kom på en sak...
Jag kanske barde skriva VARFÖR jag skar mej... Det finns såklart olika anledningar till varför folk i almänhet gör det men i mitt fall så är det självmedisinering. Om man skär sig tillräkligt djupt så får man hormoner i blodet. Man blir lugn av det, glömmer bort varför problem är problem och ångesten försvinner. Men det blir en ond cirkel till slut. Att skära sig blir livsviktigt, lika självklart som att andas och när jag fick ångest glömde jag bort varför jag inte skulle skära mig. Det blir fortfarande så ibland men jag försöker att inte se det som ett alternativ att göra det. Ändå finns den lilla rösten i bakhuvudet "du klarar dig inte utan det, du har inte slutat än. Snart kommer du inte orka skjuta upp det längre". Men jag har varit duktig länge :) jag har inte skurit mej sedan fredagen vecka 1, alltså 11 veckor idag!
Känner att jag tappat tråden lite... Jag skulle ju skriva om IDAG...
På fredagar har vi bara tre lektioner och jag trodde jag skulle klara mej men så blev det inte :/ jag typ dog efter första lektionen... Ångest från och till hela dagen och jag orkade knappt prata med någon. Men det var ändå inte så hämskt... i onsdags var det mycket värre. Jag fick panik på biologin, till slut satt jag och rispade med en nål på handen.
vackert
Lite om mej
Jag är blond, jag är jävligt svensk, jag har bra betyg och jag inte svarta kläder med nitar. Hur skulle någon annan beskriva mej? En glad 14-årig tjej, ganska smart, lite beserwisser kanske. Hon som är i stallet ganska ofta. Hon som tappar humöret ibland och är trött ibland. Hon som argumenterar med lärarna hela tiden. Hon som vet en massa onödiga saker. Hon som står upp för sig själ men är ganska känslig. Normal?
hur skulle jag beskriva mig? En sådan som har tusen problem och inte orkar med sig själv men fortsätter leva ändå.
Problem, vilka problem?
Mina föräldrar har pecis skilt sig. Jag måste snart flytta till lägenhet vilket jag inte alls har lust med. Jag blev mobbad i min förra skola och allt verkar hänga i luften just nu. Buhu.
Inte fan bryr jag mej om det! Saker kan få hänga i luften hur mycket de vill. En lägenhet är inte jordens undergång och jag bryr mej fan inte om vad de från min förra skola tycker om mej.
Vilka problem har jag då?
Jag har ångest nästan varje dag, ingen aning vad det beror på. Jag orkar inte jobba på mer än ca två lektioner om dagen, det gör att jag MÅSTE jobba hemma med det jag missat och det orkar jag inte heller. Betygen kommer att sjunka. Det vet jag och jag får inte minder ångest för det. Jag har runt 100 rakblads-ärr utspridda över hela vänsterarmen och vaderna. Jag kommer inte kunna ha sommarkläder på mej för att 1. Jag är skiträddför att få veta hur folk kommer att reagera när de ser ärren 2. Om solen skiner på dem så bleknar de typ aldrig. Dess utom. Jag gick till BUPP förut men jag slutade för de gjorde det bara värre (jag undrar vad dom hade fått för utbildning, dom fattade verkligen inte) så nu finns det ingen som hjälper mej...
Första inlägget då...
Varför gjorde jag den här bloggen? Jo jag känner bara att jag vill ha någonstans att vända mig när alla är trötta på mej eller jag inte vill störa folk mer med mitt gnäll... Nej men jag är nog inte så gnällig faktiskt, men jag vill i alla fall kunna skriva av mej och jag gillar på något sätt tanken på att nå ut till någon på samma gång.
Sedan kan man ju undra varför jag döpte bloggen till mimers brunn... Det är för att jag är så klok ^^ och fy om ni inte fårstår! Läs på lite Nordisk mytologi!
