Färger, känslor & musik
Allt har en känsla. Den känslan kopplar jag ihop med en färg som har ungefär samma kännsla och ibland också en låt som jag har hört mycket när jag har varit på ett speciellt humör eller om den har en tydlig kännsla som är lätta att para ihop med en färg. Hoppas det gick att förstå... Men jag försökte komma på vilken färg som är vilken kännsla (bara några då...), vissa kännslor finns det inte ord för och andra stämmer inte helt men det är i alla fall på ett ungefär:
Riktigt, riktigt blå: Ångest
Ljusblå: Energi
Olivgrön: Det finns inte riktigt något ord... Att man bli lättad? Får fram rätt reaktion? Makt? vet inte riktigt...
Ljusgrön: Kunskap, fakta eller att man litar på fakta i stället för kännsla
Orange: Finns nget bra ord där heller... Enkelhet och uppmuntran kanske
Rosa: Harmoni
Vit: Den naiva färgen
HSP
Jag läste en artickel om "högkänsliga personer" i SVD idag och kände igen mej precis! Skönt att veta vad allt beror på... men det verkar inefatta alla mina problem + alla mina tankar som är helt otroligt fantastiska men som jag inte lyckas förklara för någon annan. Just det att jag sorterar in allt i massor av olika kategorier och ALLT annat också. Gjorde även testet på www.hsperson.com (eller .se kan man också ta om man vill ha på svenska) och av 27 påståenden kände jag igen mej precis exakt på pricken med ca 20 (om man har 14 eller över klassas man som HSP) ganska mycket på 3 och inte på 4. 23/27 då alltså. Artickeln finns hääär --> http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/hogkansliga-pejlar-in-vagor-i-luften_7074009.svd
Lite om mej
Jag är blond, jag är jävligt svensk, jag har bra betyg och jag inte svarta kläder med nitar. Hur skulle någon annan beskriva mej? En glad 14-årig tjej, ganska smart, lite beserwisser kanske. Hon som är i stallet ganska ofta. Hon som tappar humöret ibland och är trött ibland. Hon som argumenterar med lärarna hela tiden. Hon som vet en massa onödiga saker. Hon som står upp för sig själ men är ganska känslig. Normal?
hur skulle jag beskriva mig? En sådan som har tusen problem och inte orkar med sig själv men fortsätter leva ändå.
Problem, vilka problem?
Mina föräldrar har pecis skilt sig. Jag måste snart flytta till lägenhet vilket jag inte alls har lust med. Jag blev mobbad i min förra skola och allt verkar hänga i luften just nu. Buhu.
Inte fan bryr jag mej om det! Saker kan få hänga i luften hur mycket de vill. En lägenhet är inte jordens undergång och jag bryr mej fan inte om vad de från min förra skola tycker om mej.
Vilka problem har jag då?
Jag har ångest nästan varje dag, ingen aning vad det beror på. Jag orkar inte jobba på mer än ca två lektioner om dagen, det gör att jag MÅSTE jobba hemma med det jag missat och det orkar jag inte heller. Betygen kommer att sjunka. Det vet jag och jag får inte minder ångest för det. Jag har runt 100 rakblads-ärr utspridda över hela vänsterarmen och vaderna. Jag kommer inte kunna ha sommarkläder på mej för att 1. Jag är skiträddför att få veta hur folk kommer att reagera när de ser ärren 2. Om solen skiner på dem så bleknar de typ aldrig. Dess utom. Jag gick till BUPP förut men jag slutade för de gjorde det bara värre (jag undrar vad dom hade fått för utbildning, dom fattade verkligen inte) så nu finns det ingen som hjälper mej...
