Jag är inget emo. Jag är ett nemo.

Jag brukar vara väldigt, väldigt morgontrött och kan sova mång, många timmar utan att vakna men idag vaknade jag 5:50 och studsade upp genast och då gick jag ändå och la mej runt kl.23 igårkväll. Hoppas att jag blir morgonpigg av mej!

Kom på en sak...

Jag kanske barde skriva VARFÖR jag skar mej... Det finns såklart olika anledningar till varför folk i almänhet gör det men i mitt fall så är det självmedisinering. Om man skär sig tillräkligt djupt så får man hormoner i blodet. Man blir lugn av det, glömmer bort varför problem är problem och ångesten försvinner. Men det blir en ond cirkel till slut. Att skära sig blir livsviktigt, lika självklart som att andas och när jag fick ångest glömde jag bort varför jag inte skulle skära mig. Det blir fortfarande så ibland men jag försöker att inte se det som ett alternativ att göra det. Ändå finns den lilla rösten i bakhuvudet "du klarar dig inte utan det, du har inte slutat än. Snart kommer du inte orka skjuta upp det längre". Men jag har varit duktig länge :) jag har inte skurit mej sedan fredagen vecka 1, alltså 11 veckor idag!

Känner att jag tappat tråden lite... Jag skulle ju skriva om IDAG...

På fredagar har vi bara tre lektioner och jag trodde jag skulle klara mej men så blev det inte :/ jag typ dog efter första lektionen... Ångest från och till hela dagen och jag orkade knappt prata med någon. Men det var ändå inte så hämskt... i onsdags var det mycket värre. Jag fick panik på biologin, till slut satt jag och rispade med en nål på handen.

vackert