Förstår du nu?

Trumhinnan brister för minsta ljud.
Lungorna sprängs av nästa andetag.
Hjärnan lägger av för en tanke till.
Huden spräcker jag själv för att ha kvar. Det andra. Det viktiga. Men som inte syns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0